Att kokabuskar kunde bli till träd hade jag ingen aning om, nästanträd i all fall. Stammen killen på bilden låter handen vila på kommer från en buske som blev 300 år. Sen drogs den upp med rötterna. På order av president Evo Morales. Om man får tro bönderna som bor där kokaskogen med alla kokabuskars mor och far kommer ifrån. Också enligt samma bönder. Buskarna, eller kanske snarare träden, för de kallade det för en kokaskog slets upp i september i år så det måste i alla fall ha skett med gubben Evos och hans regerings goda minne. Och, visst, han sitter lite i kläm den gamle kokaodlaren och fackföreningsledaren, mellan mäktiga krafter i norr och stridsvilliga bönder i de tropiska delarna av Bolivia, bönder som inte drar sig för att strida för sin rätt till en uråldrig växt. Konstigt att ingen tar patent på kokans genetiska kod och sen stämmer skiten ur Bolivias bönder, för att de olovligt odlar en växt de inte äger rätten till. Så går det ju till med andra, kanske mer ekonomiskt lönsamma växter. Vi får se vad framtiden kommer med, kanske lyckas man hitta något användningsområde som världen inte kan var utan (utöver kokainet, då) så att den extensiva odlingen kan ske med kejsarens goda minne.

Jakten på Inka-guldet

I en jeep fylld med rödvin, pasta och cigaretter skumpade vi fram, först genom de välbärgade kvarteren i "Zona Sur" och sen på vindlande bergsvägar förbi terasserade odlingar med anor. Utanför byn Chuñavi ett par-fyra timmar med Jeep från La Paz jobbade sen ett par veckor våra hungriga arkeolog-kompisar. Bolivianska Paloma och hennes två italienska kollegor arbetade i krokarna förra året med och nu hade de "grävt" här sen ett par veckor. Inget guld ännu, men det skulle vi såklart hjälpa till med.
Jag, Emma, Mårten och Ida hade fått lift från La Paz med en boliviansk organisation som har projekt i området. Emma och Mårten skulle undersöka möjligheterna till samarbete med organisationen och så kunde vi ju samtidigt passa på att hälsa på Paloma, Flavia och Patrizia (och hitta Inka-guldet). Resan var också ganska intressant för vi stannade på ett par platser för att titta på organisationens olika odlingsprojekt, växthus och ekologiskt odlande var grejen. Lite förvånande att man inte tänkt på växthus tidigare, men bra verkade det i alla fall. Nu kunde man producera lite variation till potatisen och den frystorkade potatisen eller chuño som den kallas och kanske tillochmed få lite över att sälja till grannar utan växthus. Växthusen passade även bra att driva upp marsvin i...

Ch'ijjta pata, eller den "platta platsen" som stället arkeologerna undersökte heter, ligger precis intill en gammal Inka-led som sträcker sig från höglandet ner i Amazonas djungler. Troligen en gammal handelsväg som använts för att transportera koka och kanske frukt från djungeln upp i bergen.
Vi hittade inte heller nått guld, men Mårten hittade benrester, som visade sig vara ruttet trä, och nån liten keramikflisa fick vi väl fram. De riktiga arkeologerna hittade ju inte heller guld, men väl en del av en vas som var en ko. Den var fin, men troligen yngre än Inka.