Apolobamba

Cordillera Apolobamba är den nordligaste och mest avlägsna delen av Andernas östra sträckning genom Bolivia. En god dagstur i buss på ”vägar” som inte ser särskilt mycket trafik, genom byar som sällan ser utlänningar, eller för den del besökare utifrån över huvud taget, tog oss till Pelechuco – huvudort i norra Apolobamba. Vi hade lyckats sådär med tajmingen av vår resa för det var såklart byfest när vi kom dit och mulföraren var inte i så god form när vi ville ge oss iväg. Stackars Guzmán, vår guide från El Choro trek hade inte flyt den här gången heller och vi såg ut att bli utan bärdjur den här vandringen också. Bara det att den här gången hade det inte blivit någon vandring överhuvudtaget utan djur leden håller sig mestadels över 4000 meter och flera pass över 5000 skall passeras. Till slut, efter en riktigt härlig runda med mycket ”bol”-diskussioner och försök till att nå in i problemets kärna och förstå varför det inte gick att få fram bärdjur så dök det till slut upp några hästar i alla fall. Ännu en härlig Boliviaupplevelse! Så några timmar försenade kom vi i alla fall iväg och kunde ta de första stegen på en av Bolivias finaste och kanske högsta vandringsleder, fem dagar genom glesbefolkade bergstrakter som inte ser många turister, vi mötte två och såg två på långt håll under vår femdagars vandring! En vandring som gick genom ett fantastiskt vackert bergslandskap med glaciärtäckta toppar strax under 6000 meter höga, böljande gräsklädda kullar och svart klippa inhöljt i mer eller mindre permanent dimma. Vi passerade förbi några spridda hus där det bodde en och annan människa med sina lamor eller alpackor och härdade ut det tuffa livet i bergen och vi gick också igenom ett par små byar med lite människor, men annars var det verkligen öde, fast med spår av människor, stigens hela sträckning var tidigare välanvänd av befolkningen i området, men nu mest turister, lamor och alpackor. Längs vägen såg vi förutom llamor, alpackor, får och getter även ett par kondorer, varav en på ruskigt nära håll - de är verkligen mäktiga där de sveper fram med sitt feta vingspann.



































































Ravinen bakom Eugenia tog vi oss ner för tillsammans med hästarna, otroliga djur!