Påsk i Tarata

Traditionell påskparad i Tarata, en by utanför Cochabamba. Killarna för sig och tjejerna för sig och visst uppfostras vi olika, tysta tjejer i raka led och pojkar som bråkar och fångar fladdermöss.

Paraden passerade ett antal "stationer" där religionens tydliga budskap om skillnaderna mellan könen rättfärdigas i prästernas predikningar. Visst, kvinnor kanske har det hårt, men med er ohämmade styrka och förmåga att ge i det oändliga klarar ni av frånvarande äkta män och ojämlika levnadsvillkor. Med Guds hjälp och stöd...

Häxgatan - Calle de las Brujas

Señora Dominga Celia spår din framtid i kokablad och hjälper gärna till med att blidka gudarna för en tryggare framtid, det har hon certifikat på.
Med hjälp av sprit eldas tårtan av kokablad, blommor, socker och annat godis upp för att sedan släckas med ett par öl. Tillsammans med Dominga Celias besvärjelser ger ceremonin lycka och välgång i det man skall företa sig.
Jag antar att hon får en del av sina krafter från det magnifika landskap som breder ut sig nedanför hennes arbetsplats. Stadens myller klättrar uppför alla möjliga och uppenbart omöjliga branter och sluttningar i den gryta som utgör staden La Paz - "freden".

Chacaltaya ski resort

Man kan om man vill och visst vill Bolivianerna. Pa 5300 m.ö.h. har de byggt sig en liftanläggning, eller en lift. Av en gammal folkamotor och en bra bit rep. Tyvärr sa är den sällan igang eftersom glaciären knappt finns längre. Men det snöar säkert ibland. Tills dess far vi halla oss till det som är kvar av glaciären. Och tänka pa att det faktiskt är världens högst belägna skidanläggning. Och i ett makalöst landskap!

Dia del Mar

Ja till hav, ja till vänskap, ja till framsteg, NEJ TILL NEJ!!!
1879 förlorade Bolivianerna sitt älskade hav, sin kuststräcka, till Chile och sen dess har deras liv varit ett enda stort elände. åtminstone om man ser på vilka uttryck firandet av "havets dag" och strävandena efter att aterfå kuststräckan tar sig. För en utomstående är det minst sagt bisarra händelser. På tv rullar en reklamfilm med leende Bolivianer som sjunger att de skall ta tillbaka havet som Chile knyckte. Närmast påminner reklamfilmen om gamla tyska propagandafilmer - när vi får vårt hav blir vi lyckliga bolivianer!
Firandet av havets dag pagar i dagarna två och det är tal, musik, kransnedläggningar, parader och defileringar och presidenter, men inte såg jag till några chilenare pa kalaset...
Nye presidenten Morales har dock varit och smörat lite för Chiles nytillträdda president Michelle Bachelet, bland annat stack han till henne Bolivias nationalinstrument (?) med inplastade kokablad pa baksidan (Condoleeza Rice fick en likadan, men hon kunde inte ta med den hem, tyvärr...). Så, visst det börjar knytas lite kontakter mellan de gamla ärkefienderna, men hur det skulle gå till rent praktiskt vet jag inte om någon funderat på.
Över Plaza Avaroa där firandet utspelade sig vakar gubben Avaroa - en av de gamla krigshjältarna. Till sin hjälp en dag som denna, med kungar och presidenter sa har han saklart modernt utrustade grönklädda gubbar pa taken runt torget...