torsdag, september 27, 2007

Vernissage Fotoencuentro 2007

Årets Fotoencuentro är det andra internationella fotomötet som ordnats i La Paz. Det är verkligen foto överallt, mest konstfoto men även en del dokumentärt och journalistiskt, vilket jag tycker är intressantare. Man har även fått hit World Press Photo-utställningen och det måste väl ses som en prestation att få den till Bolivia. Tyvärr var det till kanske 90 procent en orgie i elände, krig och död, inte speciellt roliga bilder, men det fanns undantag, bla ett av de svenska bidragen var väldigt färgglada och upplyftande och hoppfulla bilder, en trevlig kontrast till allt svart...
Jaja, nu var det ju MIN vernissage det skulle handla om. I en samlingsutställning på Museo Costumbrista under namnet ”Gente como uno” eller ungefär ”Folk som du” har jag med en serie på sju bilder från ett reportage om drag queen-gruppen Familia Galan, eller "Las Divas" som de jag fotat kallar sig numera. Jag följde dem med kameran under en kväll från det att de började transformera sig (göra om sig till sitt alter ego) till att vi lämnade det sista stället sent på natten. De väcker onekligen en hel del uppståndelse i sina kreativa utstyrslar, särskilt här i ett land där den katolska kyrkans konservativa idéer är norm. Jo, sju bilder från kvällen hade jag fått plats att hänga på utställnigen, men jag körde en loopad show med 80 bilder på datorn oxå för jag gillar dem och tycker att alla skall få se... Divorna Maria-Pia och Sasete var på vernissagen och gav den där lilla extra glamouren till tillställningen som öppnades med lite lagom påtvingat tradiga tal av museets chef och nån kulturgubbe från kommunen... Alla jag känner härnere var bjudna och det var många som kom, kul att så många kompisar och bekanta tog sig dit trots att museet ligger långt från allas arbetsplatser och att vernissagen fått den tveksamma tiden mitt på dan... Fotoencuentro 2007 rymmer drygt femtio (!) utställningar så det är många invigningar som skall hinnas med under de tre veckor det pågår. Flera av de andra sju fotograferna var unga (yngre) lovande (?) fotografer och så var det uppblandat med några erkända pressfotografer, som inte hade tid att närvara på vernissagen tyvärr. Det var kul att träffa på några andra fotografer och se lite vad de gör för något, men framför allt var det en fet egokick att se att folk verkligen såg på bilderna eller fastnade framför datorn och bara glodde på mina bilder! (Emma fotade vernissagen så bilderna är hennes.)